Bloggen

Segerkrans & 1 1/2 meter korv

2012-02-19
Efter den usla starten, började jag vakna till när det var dags att få åka i sitt eget tempo. Jag kände redan innan start att det inte skulle bli någon lätt dag idag, kände mig trött och sliten redan när jag skulle testa skidorna. När solen kom fram och allt tydde på att det skulle bli en strålande dag så såg jag framför mig ändå 42 km härlig skidåkning i solen och fina spår. Dessutom har jag sett fram emot att få göra ett skidlopp igen, oavsett form och tid. Jag blev lite lätt förvånad när jag in mot varvning efter första 21 km fick höra att jag var första dam, då  var jag redan ganska trött och kände att det kunde bli en riktig slitig dag när det dessutom började snöa och blåsa rätt rejält. Men om jag låg först, ja då var det ju ingen vits att ligga och ta det lugnt och "bara" ta sig runt, nej, då var det dags att börja köra ordentligt! :-). Jag fick ett slitigt andra varv med igenblåsta spår och mycket vilja, men jag kan tycka att det är riktigt skönta att få slita lite extra, känna sig sådär skönt trött, men ändå stark på något sätt när man kommer ifatt någon åkare som faktiskt verkar vara ännu tröttare, att dessutom veta att man kämpar mot en seger, det stärker förstås lite extra, oavsett tävling, idag var det Hado hansson i Trångsviken. Nu ska jag ta en härlig lugn e.m med en bra bok och nej det blir faktiskt inte korv till middag ikväll :-). / Lena

Att vara sin egen tränare

2012-02-09
Idag skulle jag testa skidformen och hur det förhåller sig med min muskelskada i revbenen och det gick bra i nästan 20 km(även om det kändes att jag var lite "skidotränad"), sedan kände jag att det började göra ont, på samma ställe mellan revbenen som tidigare. Där i spåret resonerade jag fram ett beslut till mig själv. Du har inte åkt mer än 4 skidpass på 4 veckor, den senaste veckan har du haft för ont för att kunna åka skidor och nu får du ont efter ca 20 km åkning, fixar du 43 km skidlopp om mindre än två dagar?? Ja, det kanske jag gör, men inte utan smärta och utan risk att förstöra för även nästkommande skidhelg. Så mitt beslut till mig själv blev - Du ska inte åka! Jag blev besviken kanske lite ledsen och arg, eftersom jag inte får göra det jag ville i helgen, men ändå skönt att jag nu vet och inte behöver bråka med mig själv de kommande dygnen... Hade jag bestämt till någon av de jag tränar så hade beslutet varit enkelt och självklart. Nu är jag nöjd att jag kunde fatta samma beslut till mig själv, men det var absolut inte lika enkelt.

Åter till varför jag eg. träffade Maggi idag, hon hjälper mig med rehabträningen av mitt knä och jag är så glad att jag får hennes hjälp. Det är mycket sty. träning, vilket jag har väldigt lätt att slarva med om jag inte får någon annan som säger till, lägger upp program och följer upp. Nu har jag fått ett nytt program 40-45 min styrka som jag ska göra 2-3 gånger i veckan(jag är glad om jag fixar två). Vi pratade om hur lätt jag har för att "bara" sticka ut på ett löppass istället och hon gav mig ett ultimatum, max 2(kanske 3) löppass per styrkepass, alltså efter ett styrkepass får jag köra max tre löppass sedan måste jag genomföra ett styrkepass igen innan jag får fler löppass. Hon är hård, men jag ska försöka följa direktiven :-) 

/ Lena

Det är min hobby vi pratar om

2012-02-02
Nu ska jag inte klandra de som egentligen vill väl och kanske egentligen vill hjälpa, till viss del har ni ju rätt. Det handlar mycket om att värdera andra saker i livet. Efter några tunga perioder, skador, sjukdomar o.s.v får man lära sig att njuta av andra saker, ta vara på allt annat som man faktiskt har och inte "bryta ihop" för det  man saknar(träningen). Sedan går det inte att komma ifrån att träning är en stor del av min hobby, jag mår bra när jag får träna och jag trivs i sällskap med andra som jag kan dela samma intresse med.
En av anledningarna till att jag mår bra av att få var aute och träna...

Idag träffade jag återigen min idrottsläkare(vi har setts för många gånger under året) efter att i 1 1/2 vecka gått och haft ont i vänster bröst(ja, jag har redan kollat upp hjärtat och det var helt ok), därför har jag inte kunnat åka skidor, springa har gått bättre men även det har gett smärta efter en stund samt vid snabbare löpning. Efter att återigen fått ondare efter helgens övningar(skidor och löpning till fjälls) så fick jag en tid för att kolla upp det.  Nu konstaterde han en skada på muskulaturen mellan revbenen(skedde troligen vid ett fall förra söndagen), blev ordinerd en voltarenkur och reducerad träning en tid, tills smärtan försvinner. Det blir alltså ingen tävling i helgen(som jag sett fram emot), inte heller någon skidåkning på ett tag, fixar nog lättare löpning och cykel, vilket jag är glad över. Han frågade oxå hur jag egentligen fixat sista året psykiskt, först ett krånglande lår, sedan knät och nu detta.  Det är bara att inse att jag har lärt mig värdera andra saker i livet ta vara på sådant jag inte hann med när jag elitsatade, går och fikar någon extra gång, träffar andra vänner utanför idrotten, läser lite mer böcker, jobbar mer m.m. Jag mår bäst när jag är hel och frisk och får träna det jag vill just nu utan "elitkrav" men 5-8 pass/v är fortfarande en dos jag mår bra av oavsett om det är löpning, skidor, gymmet eller någon annan träning. Det behöver inte vara några två timmar per dag men i alla fall något. Träning är mitt intresse, mitt jobb och min hobby och att ersätta det med något helt annat, fullt ut, det är svårt.

Hoppas ni alla därute har möjlighet att göra det ni brinner för oavsett om det är att baka bullar, sticka läsa böcker eller springa! / Lena 

 Jag springer!

2012-01-30
När det går sådär bra och det flyter, så känns det som att det ska vara för evigt. Jag är stark och klarar hur många mil som helst. Så sker det som inte får ske, kroppen säger ifrån, på något sätt vill den inte riktigt vara med längre. För de flesta av oss som hållit på med löpning en längre tid har någon gång varit med om det. Jag får tänka om, inse att det inte funkade som jag trodde. Huvudet och känslan ville mer än kroppen kunde klara av, så kommer smärtan eller tröttheten, kroppen har sagt ifrån att jag gjort något som den inte fixade. Jag har just gått igenom en lång period med knäproblem, inte min första skada och varje gång lär man sig något nytt, jag blir på något konstigt sätt starkare i motgången. Belöningen är sedan känslan när jag kan springa igen, få känna känslan att det flyter, inget ont och sådär lagom ansträngd. Då inser jag hur mycket jag älskar löpning, hur härligt det är att få färdas med sin egen kraft framåt, få vara ute och andas frisk luft uppleva naturen och nya ögonblick. Tanken färdas fritt och jag lever.

Igår kom jag till Vålådalen för några dagars kombinerad jobb och "energihämtning". Väl på plats drog jag på mig löpskorna(dubbat) och tog mig ut i ett härligt vinterlandskap med månen och några ripor som flög upp vid vägkanten, som sällskap och en underbar känsla att det bara flöt på med fjällen som kuliss och mörkret som sakta föll. Då blir jag påmind hur glad jag ska vara att kunna springa jag hopas nu att kroppen inte säger ifrån igen för just nu har jag hittat ett flyt igen i löpningen och jag har inte ont!
Med löpskorna på igen(dubbat såklart)

Idag var det en härlig vinterdag i Vålådalen, jag hade hoppats på några mil skidor, men när allt flöt på förra söndagen, hände något och det tog plötsligt stopp, kroppen ville inte lika mycket som mitt huvud och känslan, en muskelsträckning i bröstet eller något som i alla fall gör väldigt ont när jag åker skidor, lyckades i alla fall ta mig ut för att uppleva några solstrålar och hankade mig fram, utan flyt... men ack så vackert

Så det blev istället en liten löptur igen i skymningen med månen som sällskap

Nu visar termomtern på -22 grader. Jag ska sätta mig i soffan, låta brasan värma och läsa en stund.
Imorgon är en ny dag! / Lena

 

Skidskytte + 18+34+15 km

Lördag morgon kom efterlängtat besök av Annika m. familj. Bästa skidvännen, sedan min tid i Sollefteås skiddress. Nu kom Annika med skidskyttegeväret och med meriter som bl.a. SM-guld(som ungdom) skulle hon försöka ge oss en lektion i skidskytte. Det gick väl lite sisådär(för egen del), men roligt var det! Jag fick i alla fall lära mig att skidskytte inte är något för frusna händer, frusna fötter och dåligt psyke..:-). I vår lilla tävling kom jag hopplöst sist med 7! straffrundor på 2 skjutningar och ett riktigt dåligt humör vid målgång! Men det var roligt! behöver bara lite mer träning! Det var i alla fall gott att komma in till en värmande soppa och kaffe, men inte alltföre lång vila för att hinna ut innan mörkret fallit för en 18 km tur, sedan härlig bastu och härlig kväll med härliga vänner.

I söndags var jag tillbaka i min gren(helst långt och länge :-) ) Nu skulle jag få ut mitt skidbegär efter en vecka utan skidmil. Det resulterade i säsongens rekord i distans under samma dag. Då jag började förmiddagen med 34 km(närmare 150 min.) för att sedan klara av 15 km och drygt 60 min under eftermiddagen, det var en nöjd men trött Lena som hamnade i soffan med en god bok under kvällen. Behöver jag säga att idag har det varit träningsvila!

Nu hoppas jag inte behöva vänta till nästa helg innan jag får på mig skidorna igen, men först några jobbdagar.

Ha en bra vecka! / Lena 

Förkylning kommer aldrig lägligt

2012-01-16
Mycket jobb, resande och klämma in några träningspass då och då(framförallt tidig morgon)har gjort att jag sovit för lite timmar/natt den senaste månaden, nu behöver jag i och för sig inte sova riktigt lika mycket som när jag tränade som mest, då krävde jag 8-10 timmar/natt. Jag är trots mindre träning fortfarande en person som känner av så fort det blir för lite sömn, jag blir irriterad okoncentrerad och får blåsor i munnen. Så jag började gårdagen med varm hemmagjord svartvinbärssaft för att mota olle i grind. Jag gav mig sedan ut på ett härligt 2 ½ timmes skidpass som gick riktigt bra. Under kvällen kände jag  att det började svullna i halsen, sov i tio timmar ändå var förkylningen ett faktum när jag till slut klev ur sängen.

Dagens middag har jag laddat med blodpudding med vitkålssallad och nyponsoppa till efterrätt apelsin. Jag har även inhandlat echinacea och svartvinbärssaften börjar ta slut.

Jag som precis skulle ha några lediga dagar, det känns högst opassande med förkylning! Men en förkylning kommer ju aldrig lägligt. Det spelar faktiskt ingen roll så hittar jag anledningar till att just nu var det väldigt olägligt…

Till helgen ska jag i alla fall vara frisk för då har jag ledig helg och ska åka skidor i Vålådalen. Mer apelsin, svartvinbär, echinacea och sömn.

Ikväll softar jag i soffan och ser när vi hyllar våra idrottsstjärnor! / Lena

 

Ledig dag = Skiddag

2012-01-15
Tisdagens läkarbesök i Umeå var både positivt i negativt. Om vi tar det tråkiga först:
Jag har två skador i mitt vänster knä, dels sprickan på menisken som man inte lyckades åtgärda vid min artroskopi, sedan även artros(broskbildning) under knäskålen. Det innebär att jag kan komma att få problem vid hög beslastning. 

Det positiva:
Eftersom jag kunnat börja springa utan större smärtor och det verkar gå framåt så gör vi ingen mer operation i dagsläget, utan tror på att kroppen kan ta hand om det och att jag succesivt ska kunna öka löpmängden alltmer.
Som jag sagt tidigare känns det bra att jag sedan tidigare lagt ner min elitsatsning och att kunna löpträna varje dag är inte längre lika viktigt. Nu har jag en period som jag kan fokusera mer på skidåkning, vilket känns skönt och dagens 32 km visar att det funkar riktigt bra, dessutom är det så härligt och bra träning! Vad som händer i sommar får vi se jag får kanske ställa in mig på att dra ner på asfaltslöpningen, ingen mer asfaltsmara? Vara försiktigare i löpningen, träna mer alternativt och vara duktig med styrketräningen. Men jag ska kunna fortsätta träna och det är ju ändå viktigast att jag kan må bra och fokusera på att träna många olika saker, det kanske dessutom gör mig starkare!

Lite fotocollage från julen, nu ser vi framåt mot ett nytt spännnade år!
Julaftonslöpning

 
Tomten kommer

Juldagsmiddag



Lilla julafton, trettondagen

God fortsättning!

Till Umeå

2012-01-09
Senare under helgen har jag även hunnit med en titt både hos lillasyster och storasyster och middag med ”tjejerna”, härligt att ha kvar sina vänner här hemma, tjejgänget finns alltid där och vi har många minnen tillsammans efter att ha känt varandra i 33 år(från förskolan). Det finns mycket att prata om och skratta åt tillsammans när vi träffas, härligt att ni finns!

Det har blivit en del skidturer bl.a. en härlig vintertur på Rutberget, massor med snö och riktiga klassiska spår. Har också hejat fram svenska skidåkare i Tour De ski, fick slutligen imponeras av Hellners fantastiska avslut i slalombacken. Kände igen känslan av de stora klockorna i Schweiz alper(minnen från Swiss-alpine).

Löpskorna har fått stå sedan sista passet i Östersund i torsdags, då blev det ca12 km på löpband. Imorgon ska jag en tur till Umeå, träffa en läkare på Sports Medicine, kanske han kan ge mig något besked om jag vågar hoppas och tro på löpning sommaren 2012, min dröm är att åter få ge mig ut på långturer, tävlingar får komma i efterhand, det som känns viktigast just nu är att få så pass ordning på mitt knä att jag kan komma tillbaka till att springa bekymmersfritt, helst långa härliga pass på fjället, som är det jag saknar allra mest.
/ Lena

2012-01-02
2011, mitt första år då jag helt varit utanför landslaget sedan min första finnkamp 2001. Beslutet att lägga ner elitstasningen efter säsongen 2010 har känts helt rätt även om jag fortfarande hade ambitioner att springa och träna för min glädje till löpningens skull. Mina knäproblem som kom i augusti har tyvärr gjort att senare delen av 2011 har innehållit mestadels annan träning än den med löpskor på fötterna, desto skönare att inte känna någon hets att komma ut på tävlingsbanorna igen. Jag har ändå många positiva löparminnen från året och även om jag upplevt året som tungt löparmässigt så kan jag ändå summera året med ett SM-silver på maraton och tvåa i årsstatisiken efter världslöparen Isabellah Andersson, ändå något jag kan vara stolt över.
Topp tre från årsstaistiken 2011, En lista där jag finns på andra plats efter suveräna Isabellah Andersson.
2:23.41 - Isabellah Andersson
2:42.20 Lena Gavelin
2:43.40 Anna von Schenck

Mitt personliga största löparminne är förstås SM-silvret från Stockholm i juni, andra härliga löparminnen från året är mina löparläger i Ramundberget, då jag fått möjlighet att träffa och inspirera andra löpare samt se glädjen hos andra löpare att t.ex. hitta nya utmaningar eller nya upptäckter över den egna förmågan på träning eller tävling.

2012 startade jag träningsmässigt med ett härligt 3 mils pass på längdskidorna, närmast väntar utmaningar i form av långlopp på längdlaggarna. När april-maj närmar sig hoppas jag kommit igång allt mer med löpning igen. Även om jag inte har några fler SM-medaljer i sikte hoppas jag ändå på ett bra löparår i form av att åter kunna springa obehindrat, med glädje och kanske få möjligheten att ta på mig nummerlappen i ett eller flera fjäll och bergslopp.

Vilken är din utmaning under 2012? Mina är bl.a. att åter kunna springa långpass i fjällen, delta i något bergslopp och genomföra utmanande och härliga läger i Ramundberget.

Gott Nytt År! / Lena

2011-12-26
I år firade jag julen tillsammans med Micke, hans föräldrar och syster med familj i Örebro. Efter julaftonens joggtur var jag redan nöjd som ett barn med dagen, men det skulle förstås ändå fortsätta med härligt, mysigt julfirande med tradionsenlig jullunch, Kalle-Anka och förstås jultomte.

Även om tomten såg ut att ha lite svårt att se texten på alla julklappar:-) lyckades han dela ut samtliga klappar till allas förtjusning!

Juldagen toppade jag med ännu en löptur med bästa Micke sedan följde en underbar juldagsmiddag, på alla sätt(vad sägs om hummersoppa, kalkon serverat med rött vin som toppas med hallonmousse, kaffe whiskey och choklad).

Juldagsmiddag med hummersoppa mmumms

Dagens bilfärd hemåt blev lite spännande med stormen Dagmar som dragit fram under natten, vi slapp alla missöden och nu är vi tillbaka på Frösön. Jag är nöjd och glad efter en julhelg utan snö, men med massor av andra glädjeämnen, viktigast av allt tillsammans med de som står nära, ledighet och mys, visst längtar jag även efter min familj, föräldrar, syskon och syskonbarn, men vi ses på trettonhelgen. Nu tittar jag ut på snön som faller utanför fönstret hoppas på en skidtur efter jobbet imorgon, om inte Dagmar ställt till för mycket oreda i skidspåren.

God fortsättning! / Lena 

Tävlingspremiären

2011-12-17


Starten har gått Vålådalen Classic Ski Marathon 2011.

Efter Stockholm Marathon i början av juni har jag tyvärr inte fått ta på mig nummerlappen så många gånger och sedan slutet av juni har jag inte tävlat alls. Idag var det dags igen, ca 40 km i -17 grader 5 varv på en 8 km bana.  Det var en härlig känsla att få stå på startlinjen igen, även om jag fick lite ångest när jag tittade på termometern på morgonen och såg -17 ! Var också lite ängslig över för få mil på skidorna och framförallt inte så många långpass, i torsdags fick jag ett bra träningspass, med styrkepass på morgonen och 140 min skid/jogg pass på eftermiddagen, men kanske lite väl nära inpå loppet….!! då jag även innan start kände av torsdagens träning med träningsvärk lite här och var. Nåja på startlinjen brukar all nervositet lossna och tävlingsdjävulen tar över, så även denna dag.
De första varven var jag taggad och det gick ganska bra. Sedan fick jag en dipp efter drygt halva loppet, då jag blev rätt sliten, fick ont i ryggslutet/höften och började bli osäker att fixa de sista två varven av fem, men jag gav mig inte, och som vanligt gick sista varvet riktigt bra. Hade jag inte haft lite för ont i ryggen hade jag kanske kunnat fortsätta?

2 timmar och 16 minuter senare gick jag i mål, lön för mödan, känslan att ta sig över mållinjen är belöningen.

Nu lite nerkyld, rosslig i halsen och rör mig som en gammal tant med ont i ryggslutet men nöjd och glad. Kvällens belöning blev ett glas vin och middag på Vålådalens fjällstation.

Ha en trevlig 4.e advent! / Lena

Mycket vill ha mer

2011-12-15
Nu hoppas jag bara att dena känsla även infinner sig på lördag då det är dags för 42 km, Ski Marathon i Vålådalen. Efter dagens skidpass har jag lyckats få in 8 skidpass denna vinter de första på sparad(fjolårets) snö och konstsnö, och de sista två dagarna med härlig vintersnö. Kanske för få pass för att göra sig själv rättvis på en tävling, men jag bara tycker det är så inspirerande och kul att få ta på sig nummerlappen, en utmaning och så skön känsla när man når mållinjen, oavsett ambitionsnivå. På lördag är ambitionen att få ett bra träningspass, ha roligt därute, njuta av att fått köra årets första skidlopp och framförallt få den där sköna känslan efter loppet, att "jag fixade det denna gång med". 

Nu ska jag packa klart väskan för att åka upp till Vålådalen, förhoppningsvis har termomtern stannat på nollsidan däruppe, här utanför fönstret på Frösön är det tråkigt töväder,  jag vill ha vinter, med snö och minusgrader!

Imorgon ska jag försöka få till ett sista skidpass innan loppet på lördag, jag hopas på lite bättre fäste under skidorna då, dagens plusgrader gav "glatta" spår och jag fick under mina två timmar staka stora delar, försökte tänka positivt att jag måste vara stark efter all min nya stakträning, men det känns i armarna nu... jag är fortfarande ingen stakåkare tacka vet jag uppförsbackar och bra fäste där jag kan springa upp...

Ha en bra fjärde advent! / Lena

Vintertider

2011-12-11
I slutet av veckan började snön falla och nu har vi verkligen riktig härlig vinter här i Östersund. Själv har jag tyvärr inte åkt skidor i helgen, men jag fick reda på att det blir tävling i Vålådalen, nästa helg och då har jag tänkt "vara på skidor" igen. Jag längtar faktiskt att få ta på mig en nummerlapp igen, några stora förväntningar kan jag inte ha, efter sex pass på skidor hittills. Nu har jag inga ambitioner på topplaceringar utan ser det mer som en "rolig grej", utmaning och tillfälle att få åka långt på skidor, loppet ska vara ett maraton på skidor. I helgen har det varit mycket jobb och lördagen blev till vilodag från träning, lite sliten och behov av "sovmorgon". Idag var jag ute på ett morgonpass, mitt första löppass på mycket länge 2x10 min jogg, med promenad emellan, inte mycket men så skönt i vintermorgonen, efter jobbet fick jag till ett eftermiddagspass på gymmet 10 min.cykel som uppvärmning sedan mitt enbens styrkepass(börjar fixa det utan grym träningsvärk efteråt) och sedan spinningpass = nästan två timmar på gymmet, tiden går fort(trots allt) därinne.

Nu ser jag fram emot att snart åka skidor igen, även om det nog dröjer någon dag till, men i helgen hoppas jag på tävling :-)

 

Nu ska jag smaka på mina glöggtryfflar, jag lyckades koka ihop, 3.e advent till ära.

/ Lena 

Distanspass skidor

2011-12-06
I mitt nuvarande tillstånd, med fortsatt begränsad belastning av mitt vänster knä, så är skidåkning ett givet bra komplement, eftersom jag fortfarande inte bedriver någon egen löpträning. Men jag vill även rekommendera alla andra löpare, som har möjlighet, att byta ut flera distanspass löpning i vinter mot några timmars skidåkning. Det är ett riktigt bra komplement till löpningen!

Nu under vinterperioden ska en stor del av träningen bestå av uppbyggande träning inför våren, mycket distansträning för att träna kroppen att vara igång under längre period,  öka konditionen samt syreupptagningsförmågan och det är då skidåkning är ett så bra komplement. Genom längdskidåkning kan du på ett relativt skonsamt sätt träna bra distansträning, öka syreupptagningsförmågan, dessutom tränar du hela kroppen på ett helt annat sätt än under vanlig distanslöpning, på köpet får du även stabilitets- och bålträning på annat sätt än när du springer. Så du som har möjlighet i vinter, byt gärna ut något distanspass i löpning mot längdskidorna, du ska snart märka att det är suverän konditionsträning, samtidigt som det är skonsamt för kroppen och i ett vitt vinterlandskap kan det vara så härligt!

Nu väntar jag på mer natursnö så att det blir ännu roligare att  ta sig ut i längdspåret. Kan erkänna att världscupbackarna på stadion är väl tuffa för mig i dagsläget. Idag tog jag mig upp i dessa backar tre gånger, jag kan lova att det var ganska möra armar och lår ute på det sista varvet, som tur var kunde jag varva med något varv på en något enklare 3 km slinga, annars hade jag inte fixat 2 timmar idag, men nu känner jag mig nöjd och glad äntligen två timmars frisk luft ute i ett vitt landskap.

Nu ska det bakas pepparkakor! / Lena  

Full fart i helgen

2011-12-05
Jag började på onsdagskvällen med skidskytte, härlig stämning även om de svenska framgångarna uteblev denna kväll, men de kom ju senare!

Full fart på skidstadion med världscup underförra veckan.

På torsdagen fick jag delvis tjuvkika på tv.n på jobbet och lyssna på radion på upplösningen av  Anna-Marias härliga lopp som gav silverplats, då jag själv var på väg att föreläsa för ett glatt gäng från LRF :-)! Fredag väntade återigen jobb, detsamma på lördag innan jag hann med en tur på marknaden och uppleva prisutdelning i snöfall på utescen med lucia och julsånger, avtackning av A-C.0 Zidek och Wolfgang. Igår gjorde jag till slut skidpremiär på spåren i Östersund, fick vara där kl. 09 på morgonkvisten för att hinnamed någr a3 km varv innan jobb kl. 12. Spåren var helt ok, om än lite isiga, och "sockriga" på eftermiddagen kom sedan snön och gav härlig inramning till 2.a advent spetsade stämningen med en suverän julkonsert och fick avsluta kvällen med adventsfika tillsammans med bästa Annika, Bosse och Micke såklart. Mellan desssa jobb, och utflykter har jag lyckats pressa in något träningspass, har varit ganska duktig att köra mitt styrkepass med enbensstyrka(fuskade i helgen och tog igen det med 40 min i morse..)

Nu hoppas jag att snön får ligga kvar så ser jag fram emot ett härligt skidpass imorgon då jag har en jobbledig dag.

Hoppas på mer snö nu! Det är såååå härligt ute nu!/ Lena   

Skidpremiär!

2011-11-29
Första passet på lördag förmiddag var väl sisådär, trångt i spåret det hade blivit rätt isigt i utförskurvan och jag lyckades ramla de två första varven, ”sockrigt” spår och endast snö på 1,3 km banan som dessutom var lite svåråkt, jag kan erkänna att jag höll på att ge upp efter första varvet med bl.a ett fall som kändes i rumpan. Jag kände mig som bambi första gången på skidorna och jag fick ingenting att stämma, men det löste sig och jag lyckades fortsätta ytterligare 14 varv.

Så under lördags kvällen började snön falla och på söndag morgon hade vi ett vitt landskap utanför fönstret, så härligt! Visserligen med starka vindar men vadå det kom ju snö! Fortfarande ganska lösa spår och mycket folk, men ändå härligt med en vit första advent och skönt med ny härlig snö.

Så igår(måndag), fasta spår, gudomlig skidåkning, dessutom tittade solen fram en stund och man kunde se fjällen en bit bort. Trots lite mör ikroppen, vilket jag alltid blir vid de första skidpassen på säsongen(det känns i ljumskar, rygg och axlar), så fick vi lov att ge oss ut ett andra pass i elljuset, innan hemfärd. Fick sällskap av ingen mindre än Oskar Svärd några varv, som i elljuset avklarade sina sista varv på dagens dryga 50!
Några sista varv i elljuset innan hemfärd. Njuuter av fina spår och snö!

Nu är jag tillbaka på Frösön efter att varit frånkopplad från internet i tre dagar väntar nu en del jobb, men det känns helt ok efter att ha fått några mil skidor!

/ Lena

"1000 meters" intervaller

2011-11-24
Första intervallen var seg, jobbigt att få benen och kroppen att börja arbeta, sedan började det lossna och det gick bättre och bättre. Mina 1000 meters intervaller bestod kanske i verkligheten av knappt 100 meter, men i bassängen simulerar jag att jag befinner mig på löparbanan. Jag har ett varv i bassängen som i tid motsvarar ca 400 meter på banan. Idag fick jag till 10 st "1000 meters" intervaller på 3,15-3,30 däremellan "200 meters" återhämtning på 1.00-1,20.
Resten av dagen blir att jobba hemma och bl.a. försöka få lite advent här. Om jag tar mig upp från stolen... träningsvärken gör sig åter påmind och dagens intervaller har gett en skön trötthetskänsla, som måste övervinnas, men med lite kaffe och en kaka till det så kanske det ordnar sig.

Ikväll träffar jag en ny adept som jag ska hjälpa med träningsprogram, alltid spännande!

/ Lena

Vinter eller ?

2011-11-22
Det känns lite bittert att jag just denna höst inte fått springa och njuta av allt vad en fin höst innebär. Nu vill jag verkligen ha snö! Förhoppningsvis får jag göra skidpremiär i helgen, då vi planerat att åka till Vålådalen. Där har man nu lagt ut sparad snö från förra vintern samt  kunnat köra snökanoner. Nu kan jag nog inte vänta längre på den "riktiga snön". Även i Östersund har det faktiskt gått att åka skidor ett tag på "sparad snö". Numera är jag dock av den sorten att jag vill helst ha riktig vinter och inte trängas runt på halvdåliga spår med resten av skidsverige, världen och alla "vasamotionärer". Istället har jag nu haft åtskilliga timmar, pass och liter svett på gymmet(jag svettas helt otroligt på spinningpassen). Idag stakade jag dessvärre sönder Gold´s ski ergo, så jag antar att det börjar bli dags att ta sig an riktig stakåkning och se om jag lyckats skapa några "stakmuskler"


Tänk om jag lyckats få lite mer muskler för min svaga stakning, kunde bli bra om det kommer någon snö :-)

Nu vill jag ha vinter och riktig snö som faller från ovan! / Lena

Någon form av långpass.

2011-11-19
Ändå ett långpass, men lite annorlunda… Idag fick jag till ett långpass, det var länge sedan sist!

Eftersom jag nu brottats med knäproblem ett tag och varit förhindrad att göra något som påfrestar allt för mycket och dessutom inte haft möjlighet att träna utomhus, förpassad till gymmet med rehabträning, varvat med spinning och ski ergo, så blir passen ofta ganska korta men ganska intensiva. Det är inte lika roligt att köra distans inne på gymmet om det så är cykel eller stakmaskin. Nu har jag så smått börjat våga mig på lite kortare jogg och idag joggade jag till gymmet 10 min. körde 90 min cykel sedan la jag in ett av mina rehabprogram som tog ytterligare 30 min för att sedan jogga hem 10 min. Det kan man väl ändå kalla långpass.

Nu väntar en ledig kväll i soffan imorgon väntar mer jobb igen.

Ha en skön söndagskväll! / Lena

Löpavslutning

2011-11-17
Jag började kvällen med lite inspiration från min egen karriär, pratade bl.a om Swiss-alpine och inspirerade med bilder bl.a från sommarens fjällöpning.


Klart att jag själv även blev inspirerad och började blicka framåt till nästa sommar, då ska jag springa utan skadeproblem, gärna upp på någon fjälltopp!

Efter föreläsning och utvärdering var det dags för kvällens tävling och fina priser stod på spel Woolpower hade bidragit med något välbehövligt för vinterlöpningen...

Kvällens tävling bestod av att gissa sin egen tid på en sträcka av 3,2 km, åtta glada tjejer var friska nog, hade alla kläder med sig(även skorna...:-), som vår trogna Marlene hade glömt hemma) och inget annat på agendan och kunde delta. Behöver jag säga att samtliga gissade att de skulle springa långsammare än de faktiskt gjorde, kanske ett bra betyg på att de utvecklats under hösten, eller så att de faktiskt är bättre än de tror. Jag vet att de kan mycket mer än vad de själv säger och tror, något jag försöker få dem att inse och jag har kommit en bit på väg. Bäst att gissa var Gerd, men det hade hon ju talat om redan innan vi startade, hennes knep var att äta pannkaka längs vägen. Hon avslöjade vid start tricket att säga jag äter pannkaka, vilket tar en sekund...Nu missade hon bara med åtta sekunder!


Glada tjejer vid prisbordet, de lyckliga vinnarna slipper frysa under vinterns löppass.

Lycka till med träningen i vinter jag hoppas ni fått bra inspiration under hösten, det har jag! Vi ses!

/ Lena

Vilken helg

2011-11-1414.45
På fredag eftermiddag samlades vi i Östersund för vidare färd upp mot Åre, där väntade snacks lite mousserande och sedan två timmar! i relaxen. Två timmar av bad, bastu, dusch och spa, lika långt som ett helt träningspass, tala om att jag var helt mör efter det! Efter det väntade en tre rätters middag med gott vin, även middagen tog några timmar så vid 12-tiden var vi alla så trötta att sängen stod väldigt högt i kurs. En god natts sömn till 07.15, lyx att sedan få gå ner till badet innan frukost, lite sim i bassängen och sedan varmbassäng utomhus. Det skulle förstås jobbas lite också så lördag förmiddag ägnades åt konferenstimmar innan lunch och hemfärd – Åre bjöd på en av sina allra vackraste höstdagar i november

med klarblå himmel, sol och frost på fjället, lite längre ner låg dimman över Åre by.

Summa summarum ett annorlunda men härligt dygn med QnetZ.

Efter mitt "konferensdygn" väntade Micke på att plocka upp mig i Undersåker och jag fortsatte helgen i Vålådalen. Den otroligt vackra lördagen byttes på söndag mot regn, blåst och gråväder, men mitt sug efter att få komma ut och se fjällen, naturen och andas den friska luften var så stor så jag klädde ändå på mig för kombinerad promenad- och löptur med hopp om att mitt knä ville vara med på noterna och det gick förvånansvärt bra! Lyckan över att få komma ut se fjäll, skog och natur var obeskrivlig. Jag växlade jogg med promenad och lätt löpning, gick i alla nedförsbackar, joggade i motluten, varvade med promenader och njöööööt! En ny upplevelse att försöka att löpturen skulle ta så ta så lång tid som möjligt på begränsad sträcka. Helt underbart att få komma ut i fjällen och luften och härligt att mitt knä faktiskt inte protesterat så våldsamt, bra energi för veckans rehabträning.
I morse satt jag åter på cykeln på gymmet i 50 min med efterföljande knäträning i ca 30 min, jag ska inte ge mig, rehab, rehab, rehab, sart springer jag fullt ut. Ha en bra vecka! / Lena

Dubbla pass

2011-11-08
Det var ett tag sedan nu som jag körde dubbla pass under en dag. Sedan min knäoperation har det visserligen hänt att jag kört flera olika saker under samma pass som i fredags då jag började med spinning fortsatte med stakmaskin och sedan körde rehabprogram, när jag sedan tittade på klockan hade jag ägnat tre timmar! på gymmet, tiden går fort när man har roligt…
I morse var tanken att göra något liknande men inte att hålla på i tre timmar. Jag hade bokat in mig på morgonpasset, 06.30 för 55 min. spinning, När väckaren ringde 05.50 funderade jag både en, två och tre gånger om jag istället skulle somna om, jag har varit ganska trött sedan helgen, och sängen lockade. Men som vanligt, har jag bestämt mig så kan bara sjukdom stoppa mig. Det var inte heller några pigga ben som försökte få igång trampet på spinningcykeln. Efter 50 min hade jag ändå piggnat till något och ställde mig 40 min i stakmaskinen, men sedan var all energi slut och rehabprogrammet, som jag lovat göra nästan varje dag, hade jag noll motivation till. Istället lockade dusch, frukost och att hinna hem en stund innan jobbet kl 10. Så därmed hade jag en halvtimme knäövningar på samvetet, så efter stängning på Intersport masade jag mig åter till gymmet 10 min uppvärmning och sedan ca 30 min rehabprogram för mina onda knän.

Trött sedan helgen som var intensiv med kurs, nya människor, tågresor och lite sömn , ikväll ska jag komma i säng i tid, tror att jag har sagt det förut… j...ra sportnytt som måste börja så sent och kvällsfikat som man måste hinna med innan sängdags, brukar vara svårt att komma i säng innan 22.30, ska kanske försöka ikväll :-).

/ Lena

Tränarhelg

2011-11-06
Nu sitter jag på tåget från Stockholm och funderar på alla intryck från helgen. Vissa dagar när min egen löpning inte fungerar, när jag tragglar med rehab- och alternativ träning, så funderar jag att jag borde hitta något helt nytt att jobba med, ägna min fritid och intresse till. Efter en sådan här helg brinner jag av att få ägna ännu mer tid till löpning, träning och få dela med mig av mina erfarenheter, kunskap och intresse. I helgen har jag än en gång fått möjlighet att träffa engagerade löpare och tränare, fått diskutera, hämta kunskap och inspiration både av de andra deltagarna och de duktiga föreläsarna.

Löpskolning och intervallträning tillsammans med Charlotte Schönbeck var ett av dagens inspirerande inslag.

Nu ser jag fram emot att använda mina nya idéer både till mina träningsgrupper samt att ta ytterligare ett steg i min tränarroll. Jag har redan insett att jag själv inte kommer att slå några nya rekord på maraton eller distanser därunder. Däremot finns andra målsättningar. Om jag blir bra i mitt knä kommer jag själv att anta nya löputmaningar annars hoppas jag hitta nya utmaningar tillsammans med mina grupper och aktiva adepter.

Nyutbildade tränare.

Vi ses så småningom därute i löpspåren! / Lena

Tränarutbildning

2011-11-05
Dagen startade 10.00 med mental träning, hur, varför, när o.s.v. En av mina reflektioner var hur mycket som egentligeningår i den mentala biten, från mig som tränare i min tränarroll till den aktive och omgivningen. Innan förmiddagspasset hann jag även med en promenad i kvartern krin löpargymnasiet(där vi håller till hela helgen) samt ett kort pass rehabträning. Efter lunch var det dags för dagens praktiska pass med styrketräning för löpare, det var mycket teori, en del praktiskt och mycket action
Action under styrkepasset. Här häckträning med fullt fokus och koncentration.

Senare under eftermiddagen följde formtoppning med Kent Claesson, därefter var vi hugade för middag. För mig väntade en härlig sallad med vitlöksfräst scampi, riktigt härlig anrättning både för gom och öga(synd att jag inte fått in rutinen att fota vacker mat ännu...) det var tur att jag sedan väntade den extra minuten på min kopp cappuccino för att hålla tröttheten borta under Lorenzo Nesis föredrag om tränaren, gruppen-individen, klubben och diskussioner. Trött efter många intressanta föreläsare kunde 14 fullmatade tränare känna sig ganska nöjd att vid 22-tiden avsluta dagen få några minuter i soffan Nu måste jag sova imorgon väntar fler intressanta namn att få lära oss mer om tränarrollen. Än hur många år man hållit på med löpning, hur många mil man har i löpskorna, vilka erfarenheter man har som löpare eller tränare finns det hela tiden nya infallsvinklar, nya erfarenheter m.m. att lära sig det märker man verkligen under en sådan här helg och det är härligt!

Godnatt! / Lena

  Rehabträning

2011-11-02
Visst är det frustrerande nu när vi har så fin höst, den mentala sidan skriker ut och spring! Få utlopp för din energi ute i skogen där tankarna kan röra sig fritt, luften är frisk och naturen lyser med sina underbara höstfärger. Det är nästan så jag hoppas på att det blir en dålig dag, kallt regn, höststormar, mörkt och kallt, bara för att det ska kännas bättre att gå in på gymmet och köra någon timme rehabträning. Å andra sidan är det skönt med en så vacker höst och för alla er som verkligen kan vara ute och njuta med löpskorna så unnar jag er denna period och om du kan, ta vara på den! Det kommer att finnas tillfällen då du av någon anledning inte kan springa så ta vara på de här dagarna.

Idag ska jag i alla fall få gå på spinning = första lite tuffare passet sedan operationen. Efter spinningpaset knäövningar, jag kommer att bli specialist på dem...

 Mina rehabprogram. Det som driver mig är tanken att springa utan problem och ont igen och den drivkraften är ganska stor! / Lena

Opererad

2011-10-28
Onsdag var en lång dag. Gick upp vid 05.15, bara för att få i mig lite frukost för att klara mig till eftermiddagen. Kl. 11.30 var jag kallad till operation av vänster knä, lite pirrigt eftersom jag aldrig tidigare behövt göra något ingrepp, var rädd att jag även skulle må dåligt av narkosen. Nu visade det sig att jag inte alls behövde sövas, lokalbedövning av mitt vänster knä räckte och därmed kunde jag även vara ytterst delaktig i vad som hände i mitt knä. Lite otäckt att själv ligga och titta inuti sitt egetknä och inget känna, men väldigt faschinerande! Vi 13-tiden la jag mig i operationssalen, ca en halvtimme senare kunde jag konstatera att den planerade åtgärden inte hade kunnat genomföras, skadan låg alldeles för långt in och läkaren lyckades inte ta sig tillräckligt långt in med sina redskap, för att kunna fixa något. Det kändes minst sagt lite tomt att få beskedet att ingenting egentligen gjorts förutom två titthål och flera försök att komma åt min skada på inre menisken samt fotografering för att skicka vidare bilder till Sports Medicine i Umeå. Det återstår att se vad de tror om min fortsatta löpning... Min diagnos lyder Patellofemoral artros och bakhornsskada mediala menisken, låter ju inte alltför spännande, men klart jag ska komma tillbaka till löpning igen, det måste jag  tro!

Min tanke nu är att först och främst komma igång med träning igen så snart jag slipper äta alla dessa värktabletter. Jag har börjat någon form av rehabträning av knät, släpcykling, spänna lårmuskeln och balansplatta, inte den roligaste träningen, men troligen nödvändig. Idag har jag dessutom lagt till 10 min cykel, bålträning samt ”lång promenad” in till sta´n(ca 3 km..) Sedan fick jag hem och lägga upp knät högt och vila. Jag känner mig ändå förvånansvärt bra i knät och tror att jag snart sitter på en cykel eller står på längdskidorna, och lätt löpning kanske redan nästa vecka?

Trevlig helg! / Lena

 

Knäoperation

2011-10-24
Nu är det inte många dagar kvar innan jag ska göra mitt första ingrepp/operation, en artroskopi av vänster knä. Jag kan erkänna att det känns lite pirrigt och aningen osäkert. Jag måste tro att det kommer att bli bra, men eftersom jag aldrig behövt göra en operation eller dylikt tidigare och är av mottot att låta kroppen läka och hjälpa den genom att träna bort skador i form av alternativ träning, rehab och styrketräning, så känns det nu lite otäckt att någon ska gå in och "gräva" i mitt knä.

Jag har nu under en ganska lång period kört alternativ träning, till en början, när knät var som mest svullet, i form av stakmaskin(en ny erfarenhet), nu senaste tiden även, cykel(mest spinning) samt löpning i bassäng med wet-belt. Jag har även testat cross-trainer men då det gav smärta i knät så har jag avstått även den. Det som har varit skönt denna period är att jag sedan tidigare tagit beslutet att lägga ner min elitkarriär, och inte behövt känna den stressen. Det som varit tungt är att inte få springa och känna den glädjen!! Jag tränar nu oftast ett pass per dag mellan 60 och 120 min och är nöjd med den träningsdosen, men den senaste tiden har jag mått rätt dåligt över att inte få springa och bara tanken på att jag inte kommer att kunna göra det igen med långa härliga pass, det skrämmer mig!

Nu får jag lita på att operationen på onsdag går bra och att jag efter en tid av rehab och alternativ träning så småningom ska komma tillbaka till löpningen igen och nästa sommar då ska jag springa långa härliga pass på fjället. Jag ska!

Det jag verkligen saknat denna höst är att få ge sig ut i den friska härliga luften och njuta av färger, luft och löpsteg som driver mig framåt. Idag har jag istället använt 90 min i bassängen(med wet-belt) på Storsjöbadet, jag antar att det kommer att bli fler besök där framöver när jag ska komma tillbaka igen efter operationen.

Jag kan avsluta med samma ord som Anna von Schenk gjort i sitt blogginlägg tidigare i helgen: SÅ, njut alla ni som kan ut i höstens glödande färger och ge järnet i spåret, det är inte alla förunnat (o:!
/ Lena

Ny vecka, nya utmaningar

2011-10-17
Måndag, ny vecka, nya uppgifter, nya jobb och nya utmaningar som väntar. Men även tid för återblick över helgen och vad som blev av den.

Jag har haft en superhelg tilsammans med min allra bästa vän och kärlek. Tänk vad det kan göra mycket att bara komma bort från allt vanliga om det så bara är för ett dygn. I fredags hade jag bokat en hotellnatt på Hotell Knaust i Sundsvall, inte så märkvärdigt att åka 17 mil söderut och bo på hotell, men ett skönt break från "allt". Dessutom på ett så magnifikt hotell på alla sätt. Vi bodde bra, tog någon timme i relaxen, åt god mat, drack god dryck och åt en lååång lördagsfrukost i deras speciella frukostrum, spegelsalen. Efter detta var vi laddade för några timmar på IKEA.

Hemma igen sent på lördagskväll och det kändes faktiskt som vi varit på en kort semester eller "ladda batterierna dygn", nåja lite av energin gick väl åt ute på IKEA, men ändå en hel del energi kvar till den kommande veckan.

Jag avslutade sedan helgen med bästa söndagsvädret några timmar med Alva(min guddotter) medan hennes mor och andra trångsvikare var ute på långtur i skönt löparväder. Jag och Alva tog med oss saft och kakor till lekparken, fikade ute på badbryggan och njöt bar av sol och lek. Själv försökte jag ta min eget långpass på gymmet under eftermiddagen, det var dock mindre lyckat, ingen motivation, segt huvud och sega ben, blev till ett "halvdant" pass.

Men nu är det ny vecka nya tag och träningsveckan(den sista innan knäartroskopin) inledde jag med 1 tim cykel + 40 min stakmaskin, bättre fokus idag och fick till ett bra pass inne på gymmet i alla fall blev jag riktigt trött och det är det som ibland är så himla skönt när jag inte kan få ut den tröttheten i löpning så är det ibland skönt att få ut det på annat sätt.

Ta hand om er och ta hand om denna vecka, än vad som står på agendan.
/ Lena

Magisk morgon

2011-10-07
I morse stod väckaren på 05,50, morgonpass. När jag kommer ut i den friska höstluften, fortfarande mörkt och solen är strax på väg upp, så känns det en smula magiskt. Jag verkligen älskar att ibland få komma ut på ett tidigt morgonpass. Nu skulle det varit ännu mer känsla om jag stått där vid stranden med löparskor på fötterna och fått möta morgonen och ljuset springande. Nu styrde jag istället ut cykeln från källaren och styrde mot gymmet och ett tidigt spinningpass. Jag fick ändå den här härliga känslan av att få komma upp på morgonen, träna medan allt vaknar omkring mig och känna sig såhär lagom nöjd, att trots ett visst motstånd ha tagit sig ur sängen. Just då känns det som jag gärna legat kvar den där extra timmen men väl ute och igång så kommer den där magiska härliga känslan. Att jag nu fick gå ner i källaren på gymmet och svettas med 20 andra i 50 min, det spelade denna morgon mindre roll. Jag fick känslan och den belöning jag eftersträvar efter passet en dusch och sedan härlig frukost och man är klar att möta resten av dagen. Nu ska jag ta hand om mina föräldrar som är på besök under helgen och några fler morgonpass blir det inte förrän nästa vecka någon gång. I helgen blir det mindre träning, mer utflykter och njuta av att få vara med mor och far, en hel helg tillsammans!

/ Lena

Lidingöloppet

Helgens Lidingölopp blev till en annorlunda upplevelse. Istället för att själv springa fick jag uppleva hur det ser ut på Grönsta medan loppen går av stapeln runt Lidingö. Jag blev faschinerad av hur många löpare som rör sig därute under helgen och inte minst av alla barn och ungdomar som sprang. Jag fick själv känna på atmosfären bland 7-8 åringarna samt knattarna tillsammans med Mickelina. Jag fick lägga in högsta växel för att hinna undan de snabba små benen ute på Grönsta, 7 lopp fick vi till, då var det tur att vi behövde springa endast startsträckan, på några hundra meter.
Jag är imponerad av alla småknattar som sedan tog sig uppför Grönstas tuffa backe och fixade 1,7 km innan målet.

Eftersom jag sedan någon månad tillbaka lagt ner min egen löpsäsong kände jag egentligen inget sug att tävla när jag åkte ner med några grabbar från klubben på fredag eftermiddag. Det kändes faktiskt ganska skönt, när jag kände deras nervositet och funderingar. När jag sedan kom till Grönsta på lördag morgon kom dock suget och frustrationen över att själv inte kunna vara med på loppet, när dessutom Lidingö bjöd på perfekt löparväder och en riktig fest så kändes det extra jobbigt. Den löpning jag fick göra på knatteloppen och det jag framöver gör med mina löpgrupper verkar bli de enda gångerna jag får dra på mig löpskorna för en tid framöver. Den knäskada jag kännt av sedan två månader tillbaka har visat sig vara en meniskskada och nästa vecka väntar troligtvis en artroskopi,"titthålsoperation", av knät. Jag tycker att knät har kännts mycket bättre senaste veckorna, och hoppats att min alternativa träning skulle räcka, men när jag provat löpning kommer smärtan tillbaka, så det kanske inte var en jätteöverrraskning när min läkare, Peder Blomqvist, igår ringde och gav mig beskedet från förra veckans magnetröntgen. Meniskskada och inflammation i slemsäcken, det lät inte alltför positivt :-(. Jag gillar inte att göra ingrepp i kroppen och hade hest velat att jag kunde träna mig fri från problemen, men nu verkar det som jag ändå måste gå in i knät på något sätt. Jag jobbar i alla fall på med det jag kan göra och följer ett rehabträningsprogram som Maggi(sjukgymnast) gav mig igår. Nu väntar rehab träning!!, nästa sommar ska jag springa!

Även om jag lagt ner all elitsatsning vill jag ändå kunna springa bara för att det är så underbart härligt!
/ Lena